Tags

, ,

English version below.

Jag har jobbat på SEB i snart 28 år och har varit rätt stolt över det. Men inte längre, nu tom skäms jag över att ha en arbetsgivare som är så omoralisk och närig, där det endast är kvartalsresultaten som styr. Omtanke om personalen är som bortblåst.

När jag började jobba där 1987 var SEB den “den goda banken” med personalkonsult, ekonomisk rådgivning, HR (och facket) stod på personalens sida, stöttade, kom med karriärförslag. etc. Detta är något som långsamt men säkert har urholkats, fasats ut och med jämna mellanrum har en del av personalen antingen ersatts med billigare personal i Baltikum eller helt enkelt blivit överflödiga. Till att börja med höll man någon sorts etisk nivå där det gamla fackliga rättesnöret “först in sist it” vidhölls, men allt efter åren har gått har detta ruckats på, oftast dock har det varit folk i arbetsför ålder med chans att hitta ny anställning som fått gå.

Men nu, när antalet anställda i Stockholm ska minskas i Stockholm eftersom endast 4500 personer får plats i Arenastaden har alla principer och den lilla moral som fanns kvar blåst bort. Inom ISD (utveckling IT) har 100 personer blivit övertaliga. Nu är det trotjänarna som får två års avgångsvederlag, de som jobbat i 30-35 år i banken och är mellan 57 och 61 år som anses vara överflödiga. Alltså, människor som vigt sitt liv till banken och varit obrottsligt lojala. Dom som besitter de gedigna kunskaper som inte längre “behövs”, dom som tackat nej till eller inte sökt den sk paragraf 8 pensionen (dvs avtalspension vid 61) för dom tänkte jobba enda fram till 65. Dom är helt plötsligt övertaliga! Vad har dom för chans på arbetsmarknaden när deras två årslöner är slut? Vid direkta frågor slingrar sig den nya ledning muttrandes: spjutspets kompetens, inte tillräckligt med “skills”, kompetensutveckling….vilket alla dessa övertaliga garanterat inte fått ta del av annars hade dom ju haft anställningen kvar. Undran – hur mycket skulle det ha kostat SEB att behålla dem till dess pension var möjlig? Det hade det varit det moraliska.

Jag tillhör de lyckligt lottade, jag har åldern inne och fick min avtalspension godkänd innan kvasten började vina och har därför bara några månader kvar innan jag kan vråla FREEDOM!!!! Kanske är det just därför jag väljer att ta “bladet från munnen” och säga vilken pinsam och totalt omoralisk väg SEB har valt att gå.

In English and maybe most of my American friends think of it as a normal way for employers to behave.

I’ve been working in one of Swedens largest commercial banks for almost 28 years and have been proud to be employed there. Now not so, I’m even embarrassed to have an employer who acts in such an immoral way and where the quarterly report is the rule of everything.

When I started to work in SEB in 1989 the bank was considered to be the caring, good place to work with functions supporting the employees and when HR (and the union) actually cared about us. This is something that slowly has gone down the drain, the personell have seen their work been moved to much cheeper Baltic countries, being made redundant but still the union rule “first in last out” have somehow mostly been kept.

Those times are over now, in the latest (but surely not the last) purge of personel within ISD (IT development) all normal ways are thrown into the wind. People who are between 57 and 61 yrs old, people who has been within the bank for more than 30 years are made redundant. Those who are the loyal ones, those who has stayed with the bank during good times and bad. Those who hasn’t applied for the early retirement program cause they wanted to stay until 65 yrs (the common retirement age). All of a sudden their knowledge isn’t worth anything, they are redundant. What chances do these people have to find new positions either within SEB or at the open market when the two year salary they get has run out? What would the cost have been for SEB to keep them until they could/would retire? Morals in Swedish work places used to be high, not so anymore.

I am the lucky one, I have my early retirement approved and in a couple of months I can yell FREEDOM from the top of my lungs. That is why I decided to “take the blade from my mouth” (ta bladet från munnen in Swedish) and tell what I think about the embarrassing, immoral way SEB have chosen to take.

Advertisements